Veckan som varit har egentligen inte bjudit på några konstigheter. Det har rullat på och vi har slitit som djur me dolika katastrofplaner, insatsplaner, skelett till avtal och massor av annat. Utöver det har jag varit hos sjukgymnasten och fått några övningar. De övningarna resulterade i rejäl träningsvärk i låren. SUCK! jag behvöer verkigen det här med att träna… Mina muskler är några understimulerade stackare.

Förstärkt blev behovet av träning när jag fick fyra kassar kläder skänkt till mig, för mig. Så fina saker som jag själv aldrig skulle titta på i affären eftersom jag är för säker när jag köper. Allt redan beprövat, inget nytt och inget vågat. Det är det tråkiga med att vara rundare än man varit och att inte hänga med riktigt i sin självbild. Svårt med kläder har jag i alla fall. Nu gavs tillfälle att pröva kläder jag inte ens skulle titta på när de hänger på galgen, än mindre ta med mig in i provhytten. Och jag kunde ha det mesta och det var snyggt. Njae… vissa saker behövde nog en lite tightare kropp för att vara välsittande. En morot med andra ord.

Trombocyterlämnar jag ju och det gjorde jag också i veckan, det var en förhållandevis ny donna där som som skulle sätta nålen i min arm, lite osäkra fingrar hade hon och vips var hon helt nedsprutad med blod. Mitt blod, i ansikten och över hela rocken. Tur det var mitt blod tänkte jag tyst för mig själv. Andras kroppsvätskor är inte roliga att få på sig.

lilla Adrian har vi inte fotograferat ännu, men det kommer… Han väger nu lika mycket som sin farbror jonas. 5,5 kg. Jonas var dock nyfödd och det är ju inte Adrian. Han är världens finaste och förra veckan var han och jag ute och åkte bil aldeles själva. Varför åkte jag inte och visade upp honom överallt då?! Jag åkte bara till Stödboendet.

About these ads